Visar inlägg från maj 2019

Tillbaka till bloggens startsida

Ronneby slopar krav på undersköterskor

Ronneby kommun har beslutat slopa kravet på undersköterskeutbildning för personal inom äldreomsorgen. Vilket klokt beslut! Många av de arbetsuppgifter som är aktuella inom vård och omsorg behöver inte utföras av vårdpersonal. Det går lika bra med ett vårdbiträde eller omsorgsbiträde som har en lite kortare omsorgsutbildning, förslagsvis 12 veckor.
Sen förstår jag inte varför man blandar ihop undersköterskor med lokalvårdare. Det är ju två helt skilda yrken. Om jag är intresserad att vårda sjuka personer utbildar jag mig till undersköterska eller sjuksköterska. Är jag intresserad att ta hand om och vårda lokaler på kontor eller vårdinrättningar utbildar jag mig till lokalvårdare. Är jag intresserad av mat utbildar jag mig till kock.
Det är väl ingen som blandar ihop en flygvärdinna med en lokalvårdare. Hur skulle det se ut om SAS beslutade att flygvärdinnan skall städa planet så fort det har landat. När planet landat och alla passagerare har lämnat planet kommer en grupp lokalvårdare in och städar planet på en 15–20 minuter. Under tiden arbetar flygvärdinnan med att ta emot mat, dryck och försäljningsartiklar. Varje yrkesgrupp har sina arbetsuppgifter.
Det är precis samma situation på våra äldreboenden, varje yrkesgrupp har sina arbetsuppgifter. Avdelningschefen leder och fördelar arbetet. Sjuksköterskor har ansvar för den medicinska vården och till sin hjälp har dom undersköterskor. Sen finns det matbiträden, lokalvårdare, vaktmästare och nu skall Ronneby kommun anställa vårdbiträden.
Vårdbiträdets arbetsuppgifter finner vi inom omsorgsområdet. Omsorg av våra patienter. Det kan vara byta kläder, hjälpa till med tvätt och dusch, bädda om, sitta vak i livets slutskede, hämta vatten eller saft och hjälpa till med maten. Med andra ord en massa arbetsuppgifter som ligger bredvid vården men är nog så viktiga att utföra.
Jag blir glad när jag läser artikeln om vårdbiträden i Ronneby kommun. Jag hoppas det smittar av sig till Karlshamns kommun. Tyvärr har man i Karlshamn beslutat att alla inom kommunen skall jobba heltid och undersköterskor skall börja städa. Det är bara att rätta in sig i ledet, säger omsorgsnämndens ordförande Leif Håkansson(S). De mina vänner är Karlshamns kommuns personalpolitik 2019.
Karlshamn behöver tänka om och tänka rätt. Kommunen måste behandla sin personal med värdighet och respekt för att bli en attraktiv arbetsgivare. Annars flyr personalen till andra kommuner och vi behöver verkligen det lilla skatteunderlag vi har.
Som Moderat och fullmäktigeledamot skrev jag en motion om att utbilda och anställa vårdbiträden. Den motionen bordlade fullmäktige för snart ett år sedan och idag ligger den väl på en hylla och blir dammig. En hylla som ingen städar!

Stad mot Land

Klyftorna mellan staden och landet fortsätter att öka och på något sätt vill ingen göra något åt detta. Det är lite grand som strutsen som stoppar huvudet i sanden. Den urbanisering som vi idag ser i Sverige förväntas fortsätta. Befolkningen i våra tre stora tätorter, Stockholm, Göteborg och Malmö ökar samtidigt som övriga landet har en nästan oförändrad befolkningsökning. Om vi låter detta ske kommer motsättningar att uppstå mellan staden och landet.
I dagens IT-samhälle behöver vi inte sitta på samma ställe för att arbeta och utveckla produkter. Vi har skype, vi har webbteve, vi har smarta telefoner. Här kan vi tillsammans nyttja jordens ljusa timmar genom att låta olika grupper, i olika världsdelar, arbeta med samma projekt. Fungerar lika bra nationellt som internationellt.
Vi tror att människor söker sig till storstaden för att finna lycka på de neonbelysta gatorna. Men jag tror att de flesta människor gärna skulle bo kvar på sin födelseort, bara det fanns arbeten. Här anser jag vår stora utmaning ligger. Samhällsplanera så vi får en god arbetsmarknad i hela landet. Här anser jag staten måste gå i täten och visa att offentlig förvaltning kan fungera även om den ligger utanför våra storstadsområden. Om detta sker är jag övertygad att stora delar av näringslivet tänker både en och två gånger innan dom flyttar sin verksamhet till storstaden. Idag tvingas människor flytta till storstaden för att få ett arbete, ett så kallt fint jobb. Det är bara ett fåtal unga som flyttar för att få närhet till kultur och nöjesliv. Den utan jämförelse största delen flyttar för jobbets skull. För på landsbygden finns inga högre tjänster kvar snart.
Men i storstaden kommer också ensamheten. Det är ett välkänt begrepp att många människor känner ensamhet i storstaden. SCB har gjort många undersökningar som visar detta. I storstaden har vi även långa arbetsresor, trängsel, grova missbruk, kriminalitet och osäkerhet på gator och torg. Ett beteende som du sällan träffar på i en mindre stad. Enligt brittiska studier bidrar ensamhet och social isolering till ökad dödlighet och större hälsorisker än både övervikt och brits på motion.
Den brittiska studien visar även att människor som bor i mindre städer har starkare sociala nätverk, träffar släkt och vänner oftare än de som bor i storstadsområden.
Näringslivet har de senaste årtiondena genomgått strukturomvandling som inneburit att kunskapsintensiva företag har blivit allt vanligare. De är dessa företag som ofta etablerar sig eller flyttar sin verksamhet till våra storstadsområden. Ofta motiveras detta med att marknaden finns här och här finns även potentiella medarbetare. Men marknaden för dessa företag är ofta internationell och medarbetare finns där för de har blivit tvinga de flytta dit för att få ett jobb. Helst skulle dom vilja flytta nämnare hemorten, bara det fanns jobb.
Dom företag som av någon anledning måste ”klustra” skulle man kunna samla på ett ställe, till exempel läkemedelsindustrin och forskning skulle kunna samlas i Malmö/Lundområdet, försvaret och försvarsindustrin skulle kunna verka i och runt Karlskrona och papper och massa centrerar vi till Norrlandskusten. I Karlshamn har vi redan ett kluster av företag för mobilappar, mobilspel och andra molnbaserade IT-tjänster. Fler är välkomna hit!
Denna utveckling gör sig naturligtvis inte själv och det är inte heller någon kvickfix. Men om vi redan idag erkänner och inser att centralisera allt kanske inte är så bra, varken för företag eller dess medarbetare, då kan vi påbörja vårt ruraliseringsprojekt, (flytt från stad till land).
En annan sak som kanske ligger närmare hjärtat eller åtminstone närmare plånboken är vår regerings planer på kraftigt höjda bensin- och dieselpriser. Detta är en skadlig politik som kommer att öka klyftan mellan stad och land. Det är inte rimligt att vi som bor på landsbygden och är helt beroende av både en och kanske två bilar skall ta hela notan för regeringens skadliga och ineffektiva symbolpolitik.
Regeringen planerar stora skattehöjningar på drivmedel, på flygskatten och vill införa en kilometerskatt på tunga transporter. När regeringen gör detta tillsammans med centerpartiet och liberalerna kommer konflikten mellan stad och land att öka. Detta i ett läge när vi är på väg in i en lågkonjunktur och behöver samla oss för att gemensamt lösa de problem som kommer med lågkonjunkturen.
Idag gäller, som alla andra dagar samarbete. Vi måste samarbeta mellan stad och land, mellan regionerna och mellan kommunerna. Ensam är inte stark utan det är samarbete som gäller. Därför måste vi som bor utanför de tre storstadsområdena förklara för våra makthavare att vi måste ta ett gemensamt grepp om utvecklingen och nyttja hela vårt avlånga land.
Denna omstrukturering kan inte göras på en mandatperiod. Kanske inte heller på en tioårsperiod. Men om vi börjar idag kanske vi har ett bättre fungerade Sverige både i stad och på land om en mansålder.