Visar inlägg från januari 2019

Tillbaka till bloggens startsida

Ropen skalla – valfrihet åt alla

Rolf Axelsson skriver i sin insändare att människor med min åsikt brukar hylla valfriheten. Att jag hyllar valfriheten det kan du vara säker på Rolf. Jag anser att vi skall ha valfrihet från vaggan till graven. Och det skall gälla alla.
Vi har ju viss valfrihet och vi gör 100-tals val varje vecka. Det kan gälla om vi skall köpa Aftonbladet eller Expressen. Men det kan också vara ett val om jag skall tillhöra en fackförening eller inte. Det kan också vara ett val vem som skall vårda mig om jag blir sjuk eller på annat sätt är i behov av vård och omsorg.
Du har helt rätt när du skriver att Hamnarbetarförbundet har inget kollektivavtal och enligt min mening skall ni inte ha det heller. Däremot har Transportarbetarförbundet tecknat ett kollektivavtal med Sveriges hamnar och det gäller för alla som arbetar i hamnen. Med andra ord så har dina medlemmar ett kollektivavtal, genom Transport. När detta kollektivavtal tecknades kom fredsplikten till Sveriges hamnar. Men, tyvärr, genom ett misstag i MBL-lagen finns det en liten bakdörr som ger er möjlighet att strejka.
Detta misstag håller nu på att täppas till. Bakdörren kommer att stängas. Vi har en utredning, DS 2018:40 som föreslår att MBL kompletteras med några paragrafer som stänger dörren helt och hållet. I det remissvar som arbetsmarknadens parter, Svenskt Näringsliv, TCP, LO och SACO, har lämnat in till Arbetsmarknadsdepartementet föreslår parterna att föreslagen förändring genomförs från och med den 1 juli 2019.
Min uppfattning är att strejk tillhör det förgångna. De strejker vi kommer ihåg är Sveriges storstrejk 1909 och Ådalen 1931. Men att strejka idag 2019 känns inte bra, det finns andra bättre verktyg i lådan.
Om ni vill ha ett eget kollektivavtal skall ni arbeta och kämpa för det. Men det skall göras utan att det påverkar tredje man. Arbetet skall ske i förhandlingsrummet. Men sen när förhandlingen är slut måste båda parter acceptera och respektera förhandlingsresultatet.
Om vi nu inte kan enas om att strejkerna 2017 kostat samhället och svensk industri 4,5 miljarder kan vi väl säga att strejkerna kostade enorma belopp. Hamnarbetarförbundet började strejka och arbetsgivarsidan svarade med en lockout. Men om strejken hade uteblivit hade inte arbetsgivaren lockoutat och vi hade alla sparat en hel del pengar.
Slutligen ett par rader om demokratin. Cirka 1 300 hamnarbetare har valt att bli medlemmar i Hamnarbetarförbundet, en basdemokratisk och medlemsstyrd förening. Detta till motsats till Transport, 62 000 medlemmar, som är enligt ditt sett att se det är en toppstyrd förening som går i LO:s spår. Jag tror många i transport anser att dom har representativ demokrati.
Jag tror också att meningarna är delade om vilket som är bäst, en basdemokrati eller representativ demokrati. Frågan är också om en basdemokrati skulle kunna fungera med 62 000 medlemmar. Vi är nog rätt många som tycker att representativ demokrati är tillräckligt svårt.
Som avslutning på din insändare skriver du att Hamnarbetarförbundet tagit till strejken för att förhandlingarna inte varit tillräckliga. Men det är ju just det som är vitsen med ett modernt förhållningsätt, att parterna accepterar och respekterar förhandlingsresultatet.
Vi vill alla att det skall vara ordning och reda i Sveriges hamnar. Att kunderna skall kunna lite på leverans i rätt tid och med rätt gods. För att kunna konkurrerar med andra europeiska hamnar måste Sveriges hamnar bland annat erbjuda smarta logistiklösningar, en bra arbetsmiljö och säkra leveranser. Annars går kunderna till andra hamnar.

Hamnarbetarnas strejk är en samhällsfara

Hamnarbetarna har varslat om en mängd konflikter. Samtliga av dessa konflikter orsaker stora skador i våra svenska hamnar. Redan 2017 orsakade hamnarbetarnas strejker stora kostnader för svensk industri. Till detta skall tilläggas att det blev även stora miljöpåverkningar. Detta på grund av att laster omdirigerades till lastbilar som sedan körde genom Europa och ut på de nordiska vägarna.
Nu har Hamnarbetarna återigen varslat om en mängd konflikter under tiden mellan den 23 till den 29 januari. Hamnarbetarna har valt strejktider på dygnet där skadorna blir som mest kännbara för arbetsgivaren.
Om hamnarbetarna får hålla på med dessa strejker kommer dom att orsaka stora skador på den svenska basindustrin. Många rederier kommer att lossa sina laster i andra hamnar för att sedan med lastbilar köra varorna till sina kunder. Detta kan på sikt innebära stora ekonomiska förluster för våra svenska hamnar och i en förlängning kan det innebära att vissa hamnar får stänga ner sin verksamhet.
Detta får bara inte fortsätta. Jag anser att dessa konflikter är samhällsfarliga konflikter och lagstiftaren måste gå in och stoppa verksamheten.
Hamnkonflikten är även bevis på behovet av en förändring av konfliktreglerna, menar Peter Jeppsson vice vd på Svenskt Näringsliv. Hur svåra konsekvenserna blir är svårt att säga i dagsläget. Men redan nu står det klart att skogsindustrin får problem, visar en rundringning.
Santhe Dahl, koncernchef på VIDA, som bland annat driver nio sågverk, bekräftar problemen. Enligt honom är den pågående hamnkonflikten ”extra olycklig” just för att företagen förbereder sig på vad som kommer att hända med marknaden i Storbritannien vid brexit.
Vi kan inte längre stå och se på när en förening med 1 300 medlemmar utsätter vår svenska industri för så stora skador att deras verksamhet är hotad.
Frågan är vad man gör på Blasieholmen i Stockholm. Nu är det dags för den nya regeringen att visa handlingskraft och omgående förklara strejken för samhällsfarlig. Samtidigt kan dom omgående påbörja ett förändringsarbete när det gäller vår gällande arbetsrätt. Förslagsvis kan dom börja se över Lagen om anställningsskydd, LAS.
Strejken är ett stort bevis på att nuvarande lagstiftning har passerat sitt bäst före datum, för länge sedan.

Strejk i hamnen!

Hamnarbetarförbundet är redo att gå ut i strejk. Det är ingen nyhet. Dom är alltid beredda att strejka och gör det ofta. Men har dom rätt att strejka? Jag tycker frågan är berättigad. Arbetsgivarorganisationen Sveriges hamnar har ett kollektivavtal och med kollektivavtalet följer fredsplikt. I alla fall skall det fungera så. Sveriges hamnar har alltså fredsplikt som Svenska Transportarbetarförbundet har skrivit på. Hur kan vi då tillåta att det strejkas i våra svenska hamnar?
Som jag ser det har Hamnarbetarförbundet ingen rätt att strejka. Dom som är anställda i svenska hamnar arbetar under Transports kollektivavtal. Det är alltså inte frågan om ett avtalslöst företag. Alla hamnarbetarna har ett kollektivavtal. Men Hamnarbetarförbundet vill ha ett eget avtal. Detta kan dom naturligtvis kräva men dom har ingen rätt till det. Kollektivavtal finns på arbetsplatsen!
Som jag ser det är det en organisationskonflikt mellan dessa båda förbund. Organisationskonflikter skall lösas mellan förbunden och det skall inte drabba arbetsgivaren. I det här fallet har Hamnarbetarförbundet strejker belastat svensk industri med 4,5 miljarder kronor. Detta har Sverige inte råd med. Hamnarbetarförbundet sätter inte bara käppar i hjulet för den svenska industrin den utmanar hela den svenska modellen. Detta är ett beteende som vi inte skall acceptera.
Till saken hör också att Svenska Transportarbetarförbundet är det stora förbundet och organiserar flest medlemmar i våra hamnar. Om hamnarbetare uteblir från arbetsplatsen bör dom sägas upp på grund av olovlig frånvaro.
Skulle förresten inte Ylva Johansson lösa detta problem? Genom lagstiftning?

Vården i kris !

Kajsa Dovstad skriver i sin debattartikel den 2 januari 2019 att det rådet brist på sjuksköterskor samtidigt som antalet väntande patienter blir fler. Lösningen på detta skulle vara en ändrad arbetsfördelning i vården.
Jag håller delvis med Kajsa. Men min uppfattning är att det rådet personalbrist i vården. Personalbrist inom så gott som samtliga yrken inom vården. Vi fattas läkare, vi fattas sjuksköterskor, vi fattas undersköterskor och vi fattas vårdbiträden. Kan vi komma tillrätta med den personalbrist som finns inom vården samtidigt som vi genomför en ny arbetsfördelning är jag övertyga att vi kan komma lösningen närmare.
Underläkare skall inte utföra vissa sjuksköterskeuppgifter och sjuksköterskorna skall inte jobba med arbetsuppgifter som undersköterskan skall utför. Här ligger hela problemet. Den ena yrkesgruppen lägger över arbetsuppgifter till andra yrkeskategorier. Med detta synsätt kommer osäkerhet, ett otydligt ledarskap och patientsäkerheten blir lidande.
Att detta skulle bero på sjuksköterskebrist håller jag inte med Kajsa om. I mina ögon är det en felaktig organisation som orsaker detta kaos och denna oreda.
För att komma tillrätta med vårdens problem måste vi genomföra en omorganisation där det klart framgår vem som gör vad och varför. Kajsa kallar detta för ett förändrat arbetssätt. Jag föredra ordet omorganisation då detta sänder ut signaler till hela organisationen att nu är det förändringar på gång.
Läkarna, vare sig dom är överläkare eller underläkare skall ägna sig åt den typ av sjukvård dom är utbildade för. Sjuksköterskan i sin tur jobbar tillsammans med läkarna för att säkra upp vården. Undersköterskan har sina arbetsuppgifter. Slutligen har vi sjukvårdsbiträdet som ger vård och omsorg till patienterna.
Här är min klara uppfattning att vi måste anställa många fler sjukvårdsbiträden inom vården och omsorgen för att klara alla de viktiga arbetsuppgifter som vården är satta att ta hand om. Idag rådet det brist på sjukvårdbiträden på våra sjukhus och vårdinrättningar. Då faller det sig självklart att undersköterskorna får utföra alla dessa arbetsuppgifter, eftersom arbetsuppgifterna finns kvar. Detta i sin tur leder till att sjuksköterskan får jobba med undersköterskans arbetsuppgifter. För att då inte helt slita ut våra sjuksköterskor arbetar tydligen läkare med sjuksköterskans arbetsuppgifter på vissa avdelningen. Detta är inte bra och det är inte konstigt att flera sjuksköterskor lämnar vården.
Jag är övertygad om att en lösning måste bli att återgå, utbilda och anställa vårdbiträden som kan utföra många viktiga arbetsuppgifter inom vården. Hjälpa nyopererade patienter upp ur sängen. Ledsaga andra till toaletten eller duschen. Sitta vak i livets slutskede. Hjälpa till vid måltiderna. Se till att alla förråd är fyllda mm. Det finns massor av arbetsuppgifter för denna yrkesgrupp. Detta leder till att både undersköterskor och sjuksköterskor kan ägna sig år de arbetsuppgifter de är utbildade för.
I organisationsförändringen ser vi också över behovet av samtliga typer av vårdyrken, läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och vårdbiträden. Vi arbetar fram en personalplan.
På detta sätt kan varje avdelning vässa sin organisation och rigga ett vårdteam som håller hög kvalité, ökar personalens trivsel samt säkra patientsäkerheten.
Om vi tar små steg framåt kommer vi att utvecklas, men för att nå målet måste vi gå åt rätt håll.
För drygt ett år sedan skrev jag en motion angående införande av sjukvårdsbiträden i Karlshamns kommun. Den styrande majoriteten gick emot motionen men i fullmäktige lyckats vi få den till återremiss. Idag ligger den väl på en hylla och blir dammig.
Jag anser att sjukvårdsbiträden har en klar plats inom vården och utbildningsplan finns redan. På detta sätt skulle vi få betydlig fler händer i vården och det är det vi behöver. Varje yrkesgrupp får jobba med det dom är utbildade för och det skall finnas klara utbildningsvägar från sjukvårdsbiträde till sjuksköterska. Mitt mål är att alla skall kunna gå till jobbet med ett leende på läpparna. En glad medarbetare gör ett bra jobb och med det kommer bra resultat.
Slutligen vill jag hålla med Kajsa när det gäller lönesättningen inom vården. Den verkar vara helt fel och måste ses över. Även här finns det mycket att göra såväl på grundlönerna som på alla tillägg och även arbetstiderna bör ses över. Allt detta kan man göra i en gedigen organisationsöversyn.