Integration

Redan 2018 skrev jag denna insändare till tidningarna i Blekinge. Jag vill minnas att ingen tog in den. Den är lika aktuell idag!
 
Mycket prat men ingen verkstad
Många pratar om flyktingar, invandrare, integration, migration och alla menar säkert väl. Men jag anser att nu är det dags att gå från ord till handling.
Idag hör vi till och med rikspolitiker från många partier som säger att integrationen är en av våra stora utmaningar 2018. Jag håller med men frågar mig direkt: - vad gör vi åt detta?
Till att börja med anser jag att det är helt galet att regeringen, helt okontrollerat, tillåtligt 200 000 flyktingar att komma in i landet. Väl här har de, mer eller mindre, blivit tvångsplacerade ut till olika kommuner. Kommuner med många tomma lägenheter såg här en möjlighet att fylla dessa och få betalt genom stadsbidrag. Till en början gick detta bra men idag vill regeringen föra över ansvaret för integrationen på kommunerna.
Gör vi ingenting idag och misslyckas med integrationen kommer detta att få förödande konsekvenser långt in i framtiden. Socialkontorets budget för försörjningsstöd kommer inte bara öka, den kommer att explodera.
Med detta som grund måste vi arbeta med visionen att misslyckande inte är ett valbart alternativ. Eller som man säger: Failure Is Not an Option.
En klok man sa: ”I Sverige pratar vi svenska” och detta tycker jag är en av grundbultarna i integrationen. Vi måste få alla flyktingar att gå klart hela SFI. Alla måste klara vissa grundläggande prov i svenska, svensk kultur och samhälle. Det bästa vore om alla var i någon form av aktivitet, typ av beredskapsarbete, under tiden de integreras i det svenska samhället. Ingen skall behöva sitta sysslolös hemma och bara erhålla bidrag. Vi måste visa att i Sverige är det inte OK att ta emot bidrag utan att bidra med en arbetsinsats. Vi måste visa att i Sverige är det arbetslinjen som gäller.
Eftersom det i genomsnitt tar mellan fem till nio år innan hälften av alla invandrare erhållit ett arbete får vi förbereda oss på ett långt integreringsarbete.
Om vi skall få integrationen att fungera bra kan ett förslag vara att bygga upp någon typ av ”arbetscentrum” där man tillsammans går igenom vad som är bäst för varje individ. Varje individ skall ha ett eget planeringsprogram och när programmet är klart gäller närvaroplikt.
I Sverige har vi under årtionden hjälps åt att bygga upp vårt samhälle. Nu står samhället inför nya utmaningar och vi måste då ha full kontroll på inkomster och utgifter. I Sverige anser man att alla har rätt till sjukvård, omsorg eller annan hjälp. Det är kanske dags att se över vad vi har råd med och hur vi skall fördela bidragen.
För att vi skall få en bra och god integrering fordras även att våra attityder ändras. Vi måste till exempel tillåta att man praktiserar i arbeten som inte kräver allt för hög kompetens.
Varje förändring börjar med ett litet steg, en praktik eller en visstidsanställning. Kommunen och de stora arbetsgivarna har ett stort ansvar när det gäller att få fram praktikplatser.
Idag ligger ett stort ansvar för integration på arbetsförmedlingen. Men arbetsförmedlingen har ju så mycket annat att arbeta med. Därför anser jag att detta ansvar bör flyttas till kommunerna. För de är kommunerna som kommer att bli Svarte Petter om vi inte får en lyckad integration
Nu skriver vi 2018, ett nytt härligt år ligger oskrivet framför oss. Låt oss nu kavla upp skjortärmarna, börja jobba och se till att i Karlshamns kommun har vi en lyckad integration.
Vi Moderater har en plan för ett bättre Karlshamn, i den planen ingår inte bara ett gott integrationsarbete, vi har även förslag på hur vi får en tryggare ekonomi.
En röst på oss är en röst in i framtiden.
 
Lasse Hasselgren
Moderat

Vi lever så länge vi lär

Ett litet svar till Bengt Olof Dike
 
Det är alltid lika roligt och intressant att läsa Bengt Olof Dikes insändare där han vrider och vänder på olika spörsmål så det passar hans egen argumentering. Tiden har väl visat att du och jag har olika uppfattningar i många frågor. I alla fall de som kommer i tidningen.
I din senaste insändare, BLT 18 dec, ställer du frågan om det hos oppositionen finns en långsiktig ekonomisk handlingsplan. Frågan förvånar mig eftersom du brukar vara mer påläst.
I höstas la Karlshamnsoppositionen, M, L och KD, en gemensam budget där det klart framgår att vi har en långsiktigt ekonomisk handlingsplan som utvecklar Karlshamns kommun utan skattehöjningar. Vi har i debatten många gånger höjd vår röst och argumenterat mot olika projekt som koalitionen kommit med. Att sedan den politiska majoriteten drivit igenom dessa beslut är demokratins väg att hantera frågor. I vissa frågor reserverar vi oss, i andra frågor gör vi det inte.
Att mina inlägg är originella beror säkert på att jag är lite udda och lite av ett original. Men det förringar inte Karlshamnsoppositionens kommunala politik, tvärtom den blir lite mer levande. Personligen var jag emot både skridskobanan i Mörrum som klubbstugan i Asarum. Men när det gäller piren etapp 5 eller Emigranten som den nu heter är min uppfattning fortfarande att det är ett bra projekt. Det är bra att vi bygger moderna lokaler så vi kan välkomna företag som vill etablera sig här. Att bygget sedan har skenat i kostnader skall en extern redovisningsbyrå undersöka. Den ekonomiska utveckling som skett av Emigranten är inte acceptabel. Låt oss vänta på utredningen.
I de flesta projekt kommer man till en punkt då det blir svårt att stoppa, svårt att backa. I alla fall inte utan att det kostar en massa pengar. Likaså är mycket pengar redan förbrukade i projekteringsfasen. Det blir kapitalförstöring!
I dessa lägen är det många gånger betydligt bättre att låta projektet färdigställas och ta lärdom av de misstag som blivit begångna och gå vidare.
Inget av de projekt du tar upp är direkt felaktiga. Det är bra projekt som kommer många invånare till godo. Det stora problemet för oss i Karlshamn är den kommunala ekonomin.
Det finns en bra definitionen på dårskap! Dårskap är att göra samma sak om och om igen men förvänta sig ett annat resultat”. Låt oss lära av dessa projekt och gå vidare, Bengt Olof!

Nu sitter vi med skägget i brevlådan

Vi är många som följt utvecklingen och under en längre tid med oro väntat på detta. Karlshamns ekonomi är körd i botten. Bland de sämsta i landet! Den styrande koalitionen ser ingen annan lösning än att höja skatten för folket. Jag säger tänk om och tänk längre.
Vad vi nu ser är årtionden av misskött ekonomi. Trots höga varningsrop från oppositionen och från revisorer har koalitionen kört vidare i gamla socialdemokratiska spår. Detta arbetssätt håller inte idag utan vad vi nu måste göra är en djupgående genomlysning av den kommunala organisationen samt den politiska organisationen.
Nu måste vi svälja stoltheten och erkänna att vi har problem i organisationen. Detta är inte konstigt eftersom kommunstyrelsen under de senaste åren knutit till sig alltmer av vad nämnderna tidigare hade ansvar för. Detta har lett till att kommunstyrelsen KS arbetar med fel frågor. Istället för att jobba med framåtseende strategiska frågor har man ägnat sig åt ”cykelställsfrågor”. KS har alltså inte hunnit med att följa upp ekonomin eller utföra tillsyn över de kommunala bolagen. Ett typexempel på detta är Piren. Här har man låtit projektet löpa och många gånger kommit med ändringsförlag utan att tänka på de merkostnader som detta för med sig. Idag när vi sitter med facit i handen skyller KS och Stadsvapnet på Karlshamnsfastigheter och dess styrelse. Detta trotts att de är dom själva som bär det yttersta ansvariga.
Att idag bromsa upp och eventuellt lägga ner kommunens redan startade projekt som Piren, skridskobanan i Mörrum, fotbollsstugan i Asarum eller torgpaviljongen är inte en bra strategi. Nej, låt oss istället söka lösningen på annat håll.
När ett företag kommer i en situation med ekonomiska problem är det två områden som måste genomlysas. Det är lokaler och det är personal. Låt oss göra på liknande sätt inom den kommunal världen.
Se över kommunens lokaler. Vilka behöver vi och vilka kan vi sälja av?
När det gäller personal finns det två stora personalgrupper. Dels har vi alla kommunaltjänstemän. Besluta är redan tagit att se över denna del av organisationen. Men vi har även en stor grupp med politiker vilka har arvoden som ibland kanske kan ses som omotiverade höga.
Vi har bland annat några politiska samordnare med höga arvoden som man utan vidare kan tas bort. Kommer inte att märkas i det politiska arbetet.
Sen vill jag föreslå att vi ser över samtliga politiska arvoden och sänker dessa med minst 25%. I synnerhet de högre arvodena. Att vara fritidspolitiker i en liten kommun skall inte jämställas med ett arbete. Trots detta är det många politiker som staplar uppdragen ovan på varandra och kvitterar ut månadsarvoden som kan göra en högre tjänsteman i det privata näringslivet förvånad. Skall vi se över och spara inom tjänstemannaorganisationen tycker jag det inte är mer än rätt att vi även spar inom det politiska området.
Mitt förslag måste därför bli att vi gör en djup analys av politikerarvoden och sätter dom till en rimlig nivå. Vi analyser arbetsuppgifterna bland de anställda och ser vad det finns att spara där. Slutligen ser vi vilka lokaler, fastigheter och/eller mark vi kan sälja av utan att det påverkar vår kommunala framtid. Detta gör vi innan vi beslutar om en skattehöjning.
Det gör inget om vi går med små steg bara vi går i rätt riktning. Det gör vi inte idag!
Lasse Hasselgren
Karlshamn

Vilse i pannkakan

Staffan Westerbergs berömda barnprogram Vilse i pannkakan gladde många både barn (och en del vuxna) under 70-talet. Men vissa blev också rädda för figurerna i sagan, har jag hört.
Idag vet vi bättre så det är inte många av oss som är rädda för Vilse i pannkakan och andra figurer i sagan. Alla i pannkakan vill alla väl och pannkaka som är så gott.
Men idag är det politiker som är inne och rotar i pannkakan. Politiker som beslutar att dom som bor på äldreboende bara får en pannkaka till middag. Detta måste vara någon typ av lågvattenmärke i den kommunala välfärden.
I Karlshamn bygger vi en skridskobana i Mörrum för hundratals miljoner. I Asarum bygger vi en klubbstuga till en fotbollsklubb för 30 miljoner. Vi bygger en ny torgpaviljong för många miljoner. Samtidigt med detta beslutar vi att dra in pannkakan på våra äldreboenden. Vad är det för värld vi lever i?
Förr kunde våra äldre få både två och ibland tre pannkakor men idag har vi bara råd att servera en pannkaka. En extra pannkaka kostar sju kronor. Naturligtvis skall vi vara försiktiga med de skattemedel vi fått att administrera men att ge sig på pannkakan tycker jag är helt klart under lågvattenmärket.
Jag hoppas nu som signaturen EMU i BLT den 7 november att pannkaksbeslutet rivs upp och vi i framtiden med glädje serverar våra äldre både två och tre pannkakor. En pannkaka ger glädje men två pannkakor ger dubbel glädje.

Hur mår du – Karlshamn?

Till att börja med vill jag tacka Anders Gustavsson på BLT för en bra ledare den 28 oktober. Det du skriver stämmer precis, vi vill hellre lägga dessa pengar på välfärd än till utköp av personal.
Karlshamns kommun har under några år haft som mål att bli en modern och attraktiv arbetsgivare. Men idag måste vi nog konstatera att det är långt kvar till målet. Frågan är om vi ens har påbörjat arbetet?
Ernst & Young har bland annat tittat på chefskarusellen och funnit att mellan 2015 – 2017 hade 51 av 107 chefer slutat i kommunen. Kostnaden för att rekrytera nya chefer uppskatta Ernst & Young till 17 – 19 miljoner. Mycket pengar som vi kunde ha till annat. Men även annan personal har under åren blivit utköpta.
Från 2019 fram till sommaren 2020 har kommunen fortsatt med sin utköpspolitik och spenderat ytterligare 6,2 miljoner för att bli av med viss personal.
Detta är naturligtvis ingen hållbar personalpolitik. Viss personalomsättning har alla företag men Karlshamns kommuns omsättning tar priset. Sen skall vi tillägga att bakom varje utköp finns en människa som förmodligen ofta mår dåligt. Karlshamn är tydligen en kommun som köper ut många medarbetare. Av 273 kommuner som svarat på SVT:s enkät ligger Karlshamn på 17:e plats. Vi har alltså en bra topplacering på 20 i topplistan. På de senaste åren har Sveriges kommuner köpt ut personal för 826 miljoner. Nästan en miljard!
Då skall vi även tillägga att många utköp sker av sjuka och arbetsskadade medarbetare.
Det är dags att vakna och inse att vi i Karlshamn är på fel väg. Tre stora yrkesgrupper har räckt upp handen och höjt sin röst och haft synpunkter på sin arbetsmiljö. Det började med undersköterskorna, sedan kom socialsekreterarna och nu senast var det lärarkåren. Tre stora yrkesgrupper som representerar 100-tals kommunala medarbetare.
Vi politiker måste ta dessa signaler på allvar. Vi måste se till att en förändring kommer till stånd. Det är väl ändå vi som har ansvar för personalpolitiken och arbetsmiljön i kommunen.
Vem bär då ansvaret för personalen och alla dessa utköp under de senaste fem åren? Jo det är kommunstyrelsen som har personalansvar. Vi som sitter i nämnderna har inte längre något personalansvar.
Men nu är det väl ändå dags att svälja stoltheten och erkänna att vi (KS) totalt misslyckats med vår personalpolitik. Nu är det dags att förändra.
På kort sikt måste vi se till att förbättringar sker. Bättre arbetsmiljö och lägre sjuktal. Vi måste lyssna på personalen. Ge dom korrekta svar på de spörsmål dom ställer.
På längre sikt måste vi nog ställa oss frågan om vi är rätt organiserade. Är kommunstyrelsens arbetsutskott, KSAU, rätt organ att hantera personalfrågor. Tydligen inte. Det kanske finns andra sätt att arbeta med dessa frågor bara vi är lite ödmjuka och förändringsbenägna.
Vi har inte råd att misslyckats med vårt mål!

Äldre inlägg